Så var det Grammisgala. Jag åkte förstås upp till Stockholm för att på plats heja fram Helsingborgs Symfoniorkester som var nominerad med inte mindre än två CD-produktioner i ett mycket starkt startfält av nominerade i kategorin ”Årets klassiska” – däribland Kungliga hovkapellet i en mycket fin inspelning.

Grammisgalan är ju skivindustrins egen gala. Juryn är månghövdad och kommer från en stor bredd olika yrkeskategorier. I år hade de i uppgift att vaska fram nitton vinnare bland nära femhundra bidrag. Den s.k. populärmusiken är förstås för många huvudnumret en sådan här kväll. Det märktes också på det dramaturgiska upplägget.

De klassiska och mindre ”kändistäta” genrerna fick samsas på en första del som inte direktsändes i TV. Jag gnäller inte över det. Jag tänker att detta ändå är ett utmärkt tillfälle för vår del av branschen att synas och höras. Och ju fler platser där olika musikgenrer och deras utövare kan mötas desto bättre.

Valet av Stockholms konserthus för prisutdelningen fick också programledarna att fundera över det faktum att Filharmonikerna normalt är ”husband” och att de är fast anställda musiker. Vilket förklarades för den popmusikertäta publiken med ett ”alltså musiker som kan VAB:a.”

Jag satt bredvid Rickard Gateau, chef för Västerås sinfonietta. Våra respektive orkestrar medverkade på en av de nominerade CD-inspelningarna. När programledarna med viss möda stavat sig genom de krångliga bandnamnen ”Västerås sinfonietta” och ”HSO” (som av någon anledning lät som SOO – möjligen trodde de att HSO var ett lite coolt och ovanligt artistnamn) stod det klart att ”Årets klassiska” gått till CD:n där Helsingborgs Symfoniorkester medverkar med Mats Larsson Gothes färgrika andra symfoni. Västerås Sinfonietta medverkar på samma produktion med bl.a. verket The Autumn diary.

HSO:s egen konsertmästare Fredrik Burstedt dirigerar på CD:n producerad av Malmöbaserade Db productions. En grammis i kategorin ”Årets klassiska” riktar sig förstås till produktionen som helhet: musiken, givetvis, och sättet på vilket den spelas, tolkas och presenteras. Musikernas timmar i övningsrum, på repetition och under inspelningarna. Men också det oerhört detaljerade och utmanande redigeringsarbetet, signerat Erik Nilsson på Db productions. Så grammisen är förstås till alla som medverkat. Men utan Larsson Gothes musik hade just den här laguppställningen på CD inte blivit av. Det var självklart därför Mats Larsson Gothe, tonsättaren, och dirigenten Fredrik Burstedt som fick studsa upp på scenen och ta emot priset. Glädjen är stor, förstås.

För min personliga del, som i dag firar ett år i rollen som Konserthuschef, är det en källa till ren och skär stolthet över att bo i en stad där en högkvalitativ orkester som HSO kan få frodas och utvecklas. Nu är det dags att ta sig hem till Helsingborg!

/Fredrik