Strauss och Brahms

Strauss var bara 20 år när han fick sin första tonsättarbeställning och han debuterade som dirigent. Verket var en svit för 13 blåsare. Hans far, Franz, var solohornist under fyra decennier, så kanske var det inte så underligt att Richard hade bra ingångar till blåsmusiken. Sviten är ett klangrikt verk där en ung Richard Strauss bjuder oss lyssnare på både drama och melodier – men med en långt lättare touch än vad som skulle prägla hans senare kompositioner. Strauss betraktade senare sitt ungdomsverk med orden: ”Ja, det var de lyckliga ungdomsdagarna, då jag ännu kunde arbeta på beställning.”

En annan tjugoåring som kom att sätta sin prägel på andra hälften av 1800-talets musik var Johannes Brahms. Istället för att ge sig i kast med den ultimata uppgiften – nämligen att i Beethovens fotspår skriva en symfoni, valde Brahms att ta ett par omvägar. Han skrev bland annat två serenader, där den andra innehåller allt som Brahms sedermera blev känd för: de svepande melodierna, värmen i klangen och de rytmiskt intrikata vindlingarna. Medan Brahms symfonier spelas regelbundet hörs hans serenader inte alls lika ofta. Därför är det extra kul att bjuda på denna Brahms-pärla för vår publik som följer våra livesändningar.

RICHARD STRAUSS Svit för 13 blåsare
JOHANNES BRAHMS Serenad nr 2