Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

Beethovens 2:a symfoni

Om det är något man kan säga om Beethoven, så är det att han alltid ville bryta ny mark. Hans andra symfoni var bland det sista som han skrev under sin så kallade tidiga period. Symfonin var verkligen inte lika revolutionerande som trean, ”Eroica” (som verkligen vände upp och ner på det mesta) men den påminde inte heller alls om hans första symfoni. Tvåan innehåller en del nya effekter genom vilka Beethoven skapade ett slags musikaliskt temperament som många av hans samtida kritiker såg som svårt och märkligt, samma saker som senare kom att betraktas som briljant.

1. Adagio molto – Allegro con brio (D-dur)
2. Larghetto (A-dur)
3. Scherzo (D-dur)
4. Allegro molto (D-dur)

Beethoven dedikerade symfonin till Karl Alois, som Beethoven kallade för ”en av mina mest lojala vänner och förespråkare för min konst”.

LUDWIG VAN BEETHOVEN Symfoni nr 2