Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

I fritt fall

Yang

Musikhistoriens snopnaste symfoni-dedikation? Det finns många legender om Ludwig van Beethovens tredje symfoni. Den mest idealistiska: Att den först var tillägnad Napoleon, men att Beethoven i vredesmod rev första sidan av partituret med sin tillägnan på och slängde den på golvet, sedan Napoleon utropat sig själv till icke-demokratisk kejsare. Den mer pragmatiska och mer sannolika: att Beethoven inte hade fått betalt om han inte tillägnat symfonin dess beställare istället. En böhmisk prins som inte heller var folkvald, by the way. Och Beethoven behövde förstås pengar precis som alla andra. Nu för tiden är symfonin känd som Eroica, den heroiska symfonin, ”komponerad till minnet av en stor man”.

Men den idealistiska Beethovenmyten är fortfarande stark. Ja, märkligt hållbar för att använda ett av den här säsongens ledord. Det är som att Beethoven själv fått ta över Napoleons idolskap för en hel västerländsk konstmusikvärld nu för tiden. ”Kompromisslös” brukar man kalla honom, men det stämmer ju inte. ”En titan!”. Ja, i så fall en mycket bräcklig sådan. Det märkliga är att när musiken själv får tala, i händerna på en orkester som vet hur man ska svänga till den, då kan det fortfarande uppstå magi.

LUDWIG VAN BEETHOVEN Symfoni 3 ”Eroica”

Medverkande:
Helsingborgs Symfoniorkester
Bramwell Tovey, dirigent

På bilden: Bramwell Tovey