Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll
  • Konsertdatum: 11 jan 2018

Tema Synderna: Avund

Avund kan vara både morot och straffande piska, drivkraft och källa till förlamande självförakt. Bland de krafter som drivit den klassiska musiken lika mycket bakåt som framåt är nog avunden en av de absolut starkaste.

Vampyrromanen Desperate Moon från 2015 av amerikanska Jennifer Ott är ren fiktion. Men kompositören Emilie Mayer som man möter i boken är det inte. En månghundraårig vampyrkvinna vid namn Katerina chockas av att höra Mayer spela så febrigt passionerad pianomusik i en musikalisk salong som hon besöker i ett av Berlins aristokratiska 1800-talshem. Hennes älskare viskar i hennes öra att det blivit en ny trend att anlita musikern Mayer bland Berlins rika och mäktiga, med tillägget: 
”I hear she is to play for King Wilhelm …”

Han har alldeles rätt. Och om inte för avunden hade Mayer kanske ansetts som en av 1800-talets verkligt stora kompositörer. Denna tyska symfoniker, operatonsättare och kammarmusikkomponist fick en tid av internationellt erkännande medan hon levde.

Men när hon dött föll hennes namn snabbt i glömska. Det är lätt att tänka sig en inte så liten kollektiv avundsjuka som maskerade sig bakom tanken ”inte kan vi väl lyfta upp en kvinna på en piedestal avsedd för avdöda män och endast män bara sådär”. Och därmed suddades Mayer ut ur musikhistorien i närmare hundra år.

Kom och upplev hennes femte symfoni den 10 och 11 januari! Då får Mayer äntligen spela huvudrollen medan violinkonserten av Ludwig van Beethoven – mannen som blivit den kanske största orsaken till tonsättaravund inom västerländsk konstmusik – lirar andrafiolen.

Det finns nämligen de komponister som inte vågat sig på att skriva symfonier förrän skägget nått nästan ner till tårna på dem bara för att Beethoven gjort ett sådant intryck.

Men Emelie Mayers skaparkraft förlamades aldrig och då levde hon ändå i Beethovens samtid. Snarare lär hon ha velat sprida sitt musikaliska kunnande vidare och ge andra kvinnor chansen, tända en skapandegnista från avund och syrliga kritikerkommentarer som ”Det var värst vad bra hon komponerar – trots att hon är kvinna”. Hur orkade hon? Och hur formar avund dig?

Vi kan alla känna avund trots att vi inte borde. Får det dig att pressa dig till ditt yttersta eller helt ge upp? När du ser och hör violinisten Catherine Manoukian spela Beethovens violinkonsert som om det var jättelätt, och nu får läsa att hon dessutom doktorerat i ämnet Rationalitet ur ett filosofiskt och neurovetenskapligt perspektiv, vilka känslor rör det upp då? Hundra procent beundran? Total musiklycka? Mindervärdeskomplex? Eller ett litet men ack så vasst styng av illgrönaste avund.

Då kan det vara skönt att minnas att till och med Beethoven var sjukligt avundsjuk ibland. Att vi alla har lite Beethoven i oss. Och förhoppningsvis också ett litet stycke Emelie Mayer.

Förspel

Tis 9 jan 19.00

I kväll spelas:

JULIA PURGINA
Manipulation ur Vortex Peccatorum

LUDWIG VAN BEETHOVEN
Ouvertyr ”Egmont” Violinkonsert

EMELIE MAYER
Symfoni nr 5 (AW)

Medverkande

Helsingborgs Symfoniorkester
Catherine Manoukian, violin
Stefan Solyom, dirigent

Efterfest

I anslutning till konsert