Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll
  • Konsertdatum: 26 okt 2017

Mot strömmen

Om sinnebilden för den västerländske tonsättaren är en hjältemodigt kämpande vit, heterosexuell medelålders man med nio symfonier innanför västen och död sedan 200 år står kompositörerna i det här konsertprogrammet för en helt annan historia. Välkommen till en kväll där vi lyfter fram HBTQ-kompositörer.

Möt Ethel Smyth! Den brittiska tonsättaren som var en ostoppbar naturkraft: lesbisk, suffragett kämpande för kvinnlig rösträtt, ständigt klädd i tweed och som klippt och skuren ur en engelsk variant av Fröken Frimans krig. Som kvinnlig komponist brottades hon ofta med kritiker som beskrev hennes musik som både ”för maskulin” och ”för feminin”. Hon flörtade med såväl författaren Virginia Woolf som Emmeline Pankhurst. Men framför allt var hon i hundra år den enda kvinnliga komponist som fått en opera (Der Wald eller Skogen) uppförd på anrika The Met i New York. Detta tack vare hennes egna idoga marknadsföringsarbete. Ingen annan fixade det ju åt henne. Men som hon fixade det.

Möt Benjamin Britten! Brittiske Britten som levde större delen av sitt vuxna tonsättarliv i det engelska musiklivets centrum i ett, för alla som ville se det, kärleksförhållande med livspartnern och tenoren Peter Pears i ett trevligt rött tegelhus i Aldeburgh, Suffolk. Detta trots att homosexualitet var klassat som brottsligt i England fram till 1967 (Britten dog 1976) och belagt med fängelsestraff . Brittens sista opera Döden i Venedig med sitt tema om förbjuden kärlek mellan äldre man och ung, vacker pojke – nära erfarenheter ur Brittens eget liv, för Britten är ingen okomplicerad figur – ansågs länge för laddad för att spela. Eller tala klartext om. Men det har det börjat bli ändring på.

Möt Francis Poulenc! Tonsättaren som kom att bli central för en ny fransk-klassicistisk musikvåg på 1920-talet genom tonsättargruppen Les Six – De sex, med ett eftermäle som har pendlat mellan ”charmig och lättsam” och ”katolskt svår och religiös”. Knappast den romantiska, symfoniska typen alltså, och under sin livstid involverad med mestadels män. Poulenc var också en av de kompositörer och andra kulturpersonligheter som fick beställningar och stöd av den lesbiska och genom symaskinspengar stenrika amerikanskan Winnaretta Singer, som hade gift sig vänskapligt med en homosexuell fransk prins, flyttat till Frankrike och fått titeln prinsessa (!). Också Ethel Smyth var en av hennes protegéer.

Och till sist: möt Pjotr Tjajkovskij med nya ögon.

Denna konserts mesta kändis passar inte heller in i den lite fyrkantiga, heroiska, heterosexuella, symfoniska tonsättarmallen. På sovjettiden försökte man tysta ner det för att istället bygga upp en ”heterosexuell” berättelse om Tjajkovskij som bättre skulle passa en rysk nationaltonsättare vars musik skulle vara med och ena landet.

Och kanske är det därför som det under en tid, som en motreaktion, blev populärt att i väst modellera fram ett slags alternativ romantisk genimyt runt Tjajkovskij, byggd på bilden av att hans liv skulle varit tragiskt och kantat av utanförskap på grund av att han var homosexuell. Ett liv som dessutom skulle ha slutat i självmord, menade man.

Men var Tjajkovskij egentligen så olycklig och isåfall varför? Som Tjajkovskijforskare under senare år har hävdat stämmer troligen inte heller denna myt. Att han i perioder var djupt deprimerad kan ju faktiskt ha varit på grund av annat än hans sexuella läggning. Till exempel en inte ovanlig, men inte desto mindre tragisk, psykisk sjukdom. Kanske tog han inte ens livet av sig. Men precis som med Beethovens femte symfoni och ”ödet som knackar på dörren” är det ju inte en lika bra story när man bygger en förståelseram för den musik man lyssnar på. Vilket vi gör hela tiden, medvetet och omedvetet.

Jag känner att jag måste kämpa för min musik, för jag vill att kvinnor ska vända sina sinnen mot stora och svåra uppgifter, inte bara fortsätta krama stranden, rädda för att ge sig ut på havet

Ur ett brev från Ethel Smyth som hon skrev under arbetet med operan Der Wald, 1902.

I kväll spelas:

ETHEL SMYTH
Andante ur Stråkkvartett i e-moll (Version för stråkorkester)

BENJAMIN BRITTEN
Pianokonsert

FRANCIS POULENC
Nouvelette Nr 3

PJOTR TJAJKOVSKIJ
Symfoni nr 5

Medverkande

Helsingborgs Symfoniorkester
Helsingborgs Konserthuskör
Steven Osborne, piano
Stefan Solyom, dirigent

Efterfest

I anslutning till konsert