Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

Om att hitta balansen mellan det publiken vill höra och det de bör upptäcka

Min 16-åriga sondotter har precis gått ut nian och skall nu börja på gymnasiet. En dag i somras talade vi om vilket hårt jobb hon lagt ned för att få hyfsade betyg och vi kom in på ämnet musik. Och då överraskade hon mig rejält när hon berättade om den musikkanon som hon och hennes skolkamrater fått stifta bekantskap med. Det var musik från alla epoker, från Bach till John Adams, som de hade fått lära sig att känna igen och placera rätt tidsmässigt. De skulle också kunna berätta lite om verkets upphovsman.

Så tog hon fram sin mobil och spelade lite korta snuttar från de verk som ingick i kanonen. Jo, där var Bach, Mozart, Haydn och Beethoven, Brahms och Tjajkovskij och… Hallå där! Jag trodde knappt mina öron när jag hörde inledningen av Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire.

Detta verk är visserligen Helsingborgs Symfoniorkesters portalverk för säsongen men sällan spelat, trots sin framskjutna plats i musikhistorien. Och att det ligger med i nians musikkanon både förvånar och gläder mig. Sedan är det kanske en annan fråga hur denna musik uppfattas av niondeklassare. Tror inte så många kommer att sitta i konsertsalen för att höra den live.

Annars måste jag säga att det kommande programmet ser mindre spretigt ut än det gångna.

Visst, mycket kretsar kring Pierrot och Arnold Schönberg men, bortsett från den flitigt förekommande tonsättaren Emmy Lindström, så har man inte vaskat fram fler bortglömda kvinnliga kompositörer. Istället ligger en viss tyngdpunkt på i Helsingborg mera sällan eller aldrig spelade men betydande verk. Som Honeggers Mathis der Maler och hans Tredje symfoni. Vidare kan nämnas Sibelius Sjunde Symfoni, Mahlers Rückertlieder, Berlioz Harold i Italien, Prokofjevs Klassisk Symfoni och Bizets Symfoni i C. Också Alban Bergs Violinkonsert och något så ovanligt som Hans Rotts enda Symfoni ingår i det spännande programmet. Och till detta kan läggas Viktor Ullmans Symfoni nr 2; Ullman som mördades av nazisterna i Auschwitz tillsammans med sin olycksbroder Pavel Haas, vars Study for strings klingar samma kväll.

Det känns stort att HSO lyfter fram ”entartete” musik på det här sättet.

Pierrot Lunaire var också ”entartete” musik i nazisternas öron och Schönberg fick så småningom fly när den nazistiska hydran bredde ut sig.

Men i Helsingborgs Konserthus är det kärlekens många nyanser som breder ut sig. Med Pierrots olyckliga kärlek till Colombine, som egentligen älskar Harlekin och i kärlekens många nyanser ligger kanske också återhörandets glädje. Som Brahms Fjärde Symfoni, Beethovens Symfoni nr 3, Eroican, Sibelius Andra Symfoni, Debussys La Mer, Mozarts Requiem och Stravinskijs Eldfågeln. Och detta bara under höstsäsongen.

Det känns som om man nu hittat rätt balans mellan det publiken älskar och det publiken bör få chans att upptäcka. Bra jobbat programrådet.

När det gäller gästande solister är väl vår världsledande baryton Peter Mattei med Schuberts Winterreise det stora evenemanget. Annars lockar man med solister som sopranerna Camilla Beskow och Lisa Larsson, pianisten Francisca Skoogh och cellisten Jakob Koranyi samt, jojomensan, Thomas di Leva.

Men vill man känna svepet från den stora världen, är det Helsingborgs Pianofestival som gäller, där namn som Konstantin Scherbakov, David Fray och Alice Sara Ott normalt bara återfinns i de stora städernas konsertsalar.

Hur bär han sig åt – Per Nyrén?

Tommie Ling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *